Historik

Linnémuseets historia.

Huset är uppfördes 1693 av Uppsala universitets medicinprofessor och mångsysslare Olof Rudbeck d.ä som prefektbostad för akademiträdgården. Det rustades när Carl von Linné fått professuren i medicin och klagat på att huset var ”mera likt en rövarkula och ett ugglenäste”. Byggnaden användes som bostad till trädgårdens föreståndare till botaniska trädgården flyttade till platsen vid Uppsala slott. Därefter användes det som bostad åt andra tjänstemän vid universitetet. Den siste som bodde här var universitetets director musices, tonsättaren Hugo Alfvén. År 1918 fick Svenska Linnésällskapet överta dispositionsrätten till Linnés bostad och trädgård med dess orangeri. Därmed kunde man börja förverkliga planerna på ett återställande av trädgården och ett Linnémuseum. Eftersom Hugo Alfvén bodde i huset fick inrättandet av museum vänta till dess att Alfvén gick i pension år 1934. Fram till dess fungerade trädgårdens orangeri som ett provisoriskt Linnémuseum.

 Renoveringen skedde med anslag från bland annat lotterier, Uppsala stad (den elektriska uppvärmningen) samt Uppsala kaféaktiebolag och med byggnadsarbeten utförda av Anders Diös. Invigningen av Linnémuseet den 30 maj 1937 utformades till en högtidlig ceremoni. Representanter från kungahuset och en lång rad andra honoratiores var inbjudna och gick i procession från orangeriet till Linnés hem, där prins Eugen förklarade museet invigt. Följande dag öppnades museet för allmänheten.